Lördagsintervjun: Lisa Bengtsson

Intervju med | Publicerad 12 maj 2012

är jag tänker på formgivaren Lisa Bengtsson numera så tänker jag faktiskt främst på taxarna i serien Tillsammans, istället för som tidigare på de tjusiga damerna i Oss kvinnor emellan. Men oavsett vilket mönster som först dyker upp på näthinnan så har Lisa gjort ett stilsäkert avtryck på den svenska designscenen och hennes uttryck är i mina ögon helt unikt. Klart jag ville veta mer om Lisa!

Hej Lisa! Vilka är dina viktigaste arbetsredskap när du jobbar?
– Hmm, rent praktiskt är datorn förstås viktig då det är där jag sammanställer allt, men inspirationsmässigt är alla mina bilder, plastblommor, fotografier och mitt skräp (som vissa skulle kalla det) superviktiga för att jag ska få till mina mönster.

Dina mönster har blivit ditt signum. Var det svårt att hitta din egen formgivarröst, eller föll den på plats direkt?
– Jag testade mig fram i skolan och när jag skulle göra mitt examensarbete kom den bara. Sen dess har den funnits där och det är underbart!

Vi förknippar dig också med taxar numera, varför blev det just taxar som motiv?
– Mönstret Tillsammans uppkom genom att jag hade varit mammaledig och funderat på nya mönster medan jag varit ute och rullat vagn. Mina tankar gick till mina tvillingar och att få barn, att man är lika men ändå väldigt olika. Jag ville visa olika karaktärer men ändå ha samma grund och taxen fick stå modell just för att de är otroligt roliga hundar med mycket karaktär och mänskliga drag på något vis.

Vad gör du om du får idétorka?
– Jag försöker att hitta på något helt annat som inte har med jobbet att göra, eller så går jag på någon loppis och letar bland gamla saker – då brukar jag oftast få idéer.

Vad inspirerar dig mest just nu?
– Jag är just nu inne på höstens mönster och inspireras av ätbara saker och färgen orange, bland annat. Samtidigt har jag gjort två våriga, färgglada affischer där cirkus och galenskap har fått stå i centrum.

Vilken är din absoluta favoritsak i ditt eget hem?
– Inte för att det är EN sak men jag älskar vår tavelvägg som vi har hemma. Där samlar vi tavlor med allt möjligt, minnen, affischer, målningar, fotografier … Vi fyller på väggen efter hand.

Du har jobbat både på tidning och reklambyrå tidigare. Vad fick dig att ta steget att satsa på din egen design istället?
– När man hittar sin egen stil så är det svårt att göra saker åt andra, om de inte just vill ha min stil vill säga … Steget var inte så svårt då jag alltid velat ha eget företag. Jag är uppvuxen med mammas och pappas företag och för mig är det naturligt att man startar eget när man har en grej man älskar och brinner för.

Vilket är det bästa råd du fått i karriären, och vad skulle du själv vilja ge unga, nykläckta designers för råd?
– Det bästa rådet jag har fått är nog att köra! Att bara våga satsa. Och det är nog det jag skulle vilja ge nya designers också, att bara våga och ge sig fasen på att det ska gå. Det är mycket jobb, men mycket sitter i huvudet när det gäller att våga och tro på det man gör och hitta vägar för att komma dit.

Har du något drömprojekt du skulle vilja förverkliga i framtiden?
– Jag skulle mer än gärna göra mönster till en klädkollektion för någon av våra duktiga svenska designers.

Vad jobbar du med just nu?
– Jag har precis lanserat nya mönstret Boudoir som tyg, kuddar, tapet, väska med mera, så just nu jobbar jag framför allt med lanseringen av den. Sen blir det fullt upp med nya spännande projekt!

Translation: Designer Lisa Bengtsson is wellknown for her whimsical and charming prints.

Lördagsintervjun: Anna Kraitz

Intervju med | Publicerad 28 april 2012

nna Kraitz estetik tilltalar mig mycket för att hon smyger in modereferenser i många av sina produkter – ett skärp här, en knapp där. Nya koppen Mine för Designhouse Stockholm saknar förvisso den kopplingen, men jag älskar den mjuka formen och att det nästan ser ut som att handtaget håller på att krypa ner i koppen! Jag tog ett snack med Anna om den och om hennes jobb i övrigt.

Berätta om kopparna Mine för Designhouse Stockholm – hur fick du idén till dem?
– Jag jobbar ofta med flera projekt parallellt och då finns det oftast ett gemensamt tema som jag jobbar efter som handlar om mitt liv, saker som jag ser och gör och upplever, och det jag inspireras av just nu. Det är svårt att göra en ny kopp, för precis som med glas och tallrikar är det mesta ju redan gjort. Jag bestämde mig för att jobba med handtaget, att låta det ta en annan väg än det oftast gör – handtag är ju oftast fäst helt och hållet på utsidan. Koppen är också ganska sinnlig med den mjuka formen på handtaget som nästan doppar sig i drycken. Men det är nog egentligen upp till var och en som ser den vad man tolkar in i formen.

Varför fick den namnet Mine?
– Det är nog för att mina saker känns väldigt mycket som mina. När koppen stod klar så kändes den verkligen som min, och då döpte jag den till det. Koppar är något som kan vara ganska intimt, något som man kommer väldigt nära när man dricker ur den och om man använder den på morgonen så är frukosten också en nära stund när man kanske sitter med sin familj.

Hur kommer det sig att du blev formgivare?
– Jag gick på Beckmans och sen blev jag det, haha. Jag kommer från konsthållet från början och för mig var det lite otippat att jag skulle bli formgivare. Jag var inne på att jag skulle jobba konstnärligt i någon form och det blev en ganska långsam process där jag en dag märkte att jag satt och gjorde saker. Hade jag inte blivit designer så hade jag jobbat med något annat där jag kan uttrycka mig samtidigt som jag ger något till andra människor. Kanske med film eller fri konst till exempel. Men jag tycker egentligen inte att det är så viktigt vad man gör, utan snarare hur man gör det.

Var hämtar du inspiration när du jobbar?
– Från många, många ställen samtidigt. Jag var nyligen och såg utställningen Avantgardens kvinner om kvinnor som var verksamma mellan 1920 och 1940. Den var jättefin och inspirerande med namn som Dora Maar och Claude Cahun. Jag tycker om att gå och titta på konst och se hur andra uttrycker sig och hur de speglar nutiden eller den samtid då de var verksamma. Sen korsar jag det med inspiration från mitt vanliga liv och vardagssaker som att läsa tidningen, vara med mitt barn och allt annat som man gör om dagarna.

Idag är du ett etablerat namn på den svenska formgivarscenen. När kände du själv att du hade slagit igenom? Vad blev ditt genombrott?

– Det är så konstigt, jag vet inte om jag har haft något genombrott! När jag gjorde soffan Mama look så blev den väldigt synlig och lite av en snackis, men jag tror inte att jag kände att jag slog igenom för det. Jag bara jobbar på och det är väldigt roligt i sig, så jag har aldrig funderat över om eller när jag slagit igenom.

Vi har sett modedetaljer på flera av dina produkter, som soffan Mama look och klädhängaren Babe som båda har en skärpdetalj, tallrikarna Bloom med knappmotiv och serien Early bird. Vad har kläder och mode för betydelse för dig?
– Även här finns det många anledningar till varför jag gör något. En anledning är att mode är så vardagsförankrat, vi klär på oss varje dag och alla använder kläder. Mode är också något som speglar tiden väldigt väl och vi är nära våra kläder precis som vi är nära våra möbler. Det är ett sätt att föra ihop föremålen vi har nära oss.

Av alla dina produkter, vilken är din egen favorit?
– Oftast är det ju något man gjort alldeles nyligen, så just nu får jag nog säga att det är koppen Mine.

Du har gjort allt från stora soffor till små koppar. Finns det någon typ av produkter du tycker extra mycket om att formge?
– Nej, jag tycker att det är roligt med bredden! Jag skulle vilja ha ännu större bredd på det, att få göra ännu fler olika typer av saker. Det spelar liksom ingen roll om det är en stor möbel eller en liten sak, det är lika roligt och utmanande oavsett vad jag gör.

Vad jobbar du med just nu?
– Just nu gör jag fler möbler för Källemo, och så handleder jag och Dennis Dahlqvist tredjeårseleverna på Beckmans i deras examensjobb. Jag har hoppat in och undervisat på Beckmans någon gång då och då och det är väldigt stimulerande eftersom jag annars sitter rätt mycket själv och jobbar. I små doser är undervisning en perfekt krydda för mig och Beckmans är en rolig plats att vara på.

Hur ser det ut hemma hos dig?
– Jag bor i en vindsvåning med en rätt stor terrass där jag kan odla. Jag har förvånansvärt få av mina egna saker, jag tänker ständigt att jag borde ha fler av dem hemma hos mig också. Och så har jag ett piano som min dotter övar på just nu!

Translation: I interviewed designer Anna Kraitz a while ago about her new cup Mine and her earlier work.

Lördagsintervjun: Inga Sempé

Intervju med | Publicerad 21 april 2012

tt Inga Sempé syntes överallt under designveckan tidigare i våras var ingen överdrift. Den franska designern är ett flitigt bi som har tusen järn i elden samtidigt. Hon har ett rykte om sig att vara lite … ”knepig”, vilket ofta är en fin omskrivning för otrevlighet. Men jag håller inte med, jag uppfattade inte alls Inga som arrogant eller osympatisk utan snarare bestämd och rak och med en stor portion humor. Vilket var skönt, jag är nämligen ett fan och då är det alltid liten av en besvikelse om man upptäcker att personen vars talang man beundrar inte har en personlighet som matchar … Här kommer min intervju med Inga, trevlig lördagsläsning!

Varför blev du designer?

– För att jag alltid haft ett stort intresse för saker – både hur de skapas och hur man använder dem. Jag har alltid varit fascinerad av sakerna som människor genom alla tider skapat för att underlätta vardagslivet.

Av alla produkter du gjort, vilken är din favorit?

– Jag har nog ingen särskild favorit, men jag gillar mycket av det jag gjort för svenska företag eftersom jag har stor frihet när jag arbetar för dem.

Är det en slump att du jobbat med så många svenska företag?

– Ja, absolut! Det är inget medvetet val, jag har aldrig sagt ”jag ska bara jobba i Sverige”. Det började med att jag höll ett föredrag för 2000 svenskar på en konferens för arkitekter och formgivare och det innebar att jag talade inför många människor som på ett eller annat sätt är involverade i den här branschen. Efter det fick jag två erbjudanden från svenska företag och när väl andra såg vad jag gjort för dem så fick jag ännu fler erbjudanden.

Finns det något typiskt franskt i ditt formspråk?

– Nej. Jag tycker att jag själv är väldigt typiskt fransk på ett negativt sätt, jag bekräftar alla dåliga fördomar som utlänningar har om fransmän. Att vi alltid gnäller till exempel, det stämmer på mig. Men mina saker är inte typiskt franska för det finns flera franska designers som jag inte gillar – och kanske är det för att de är typiskt franska? Sen finns det franska formgivare som jag gillar också, men jag tycker inte att de har samma formspråk som jag har. Det är nog svårt att definiera vad som är franskt och jag tror inte heller att det finns ett nationellt sätt att designa på. Däremot tycker jag att det finns nationella sätt att producera på, och kanske är det därför som företagen bjuder in utländska designers att formge deras produkter.

Vad inspirerar dig?

– Först och främst är det alltid funktionen. Självklart måste det finnas en estetik i produkterna, men användbarheten är viktigast. Och möjligheten för företagen att faktiskt producera produkten, eftersom jag aldrig gör något i bara ett exemplar.

Du verkar ha så många järn i elden samtidigt?

– Nej då, det har jag faktiskt inte. Processen är så långsam, så om man ser till helheten så producerar jag inte särskilt mycket – kanske fyra nya produkter per år. Det finns designers som kanske lanserar upp till 30 nyheter varje år och jag fattar inte hur de bär sig åt!

Hur ser en typisk dag ut för dig?

– Jag arbetar hemifrån och lever en väldigt normal tillvaro. Jag följer barnen till skolan, kommer hem och kollar i kylen om det kanske finns lite tårta eller något annat sött där. Sen sätter jag mig och skissar, ber min personal ta fram prototyper så vi kan göra justeringar och så vidare. Svarar på mail. Inget exceptionellt.

Har du något drömprojekt?

– Nej, egentligen inte. Jag är intresserad av alla möjliga typer av produkter, allt från verktyg till fönster och dörrar eller kaminer. Allt hänger på vem det är som föreslår samarbetet. Om det är människor jag inte tycker om eller som jag tror frågar mig av fel anledningar så tackar jag nej. För mig är kvaliteten på det jag gör viktigast av allt och den hänger på att jag kan ha en bra dialog med företaget.

Vad jobbar du på just nu?

– Jag gör en badrumsserie för ett italienskt företag, med toalett, handfat och så vidare. När den lanseras? När den är klar …

Translation: I did an interview with Inga Sempé a few months ago. Here it is, feel free to google translate if you’re interested!

Lördagsintervjun: Piet Hein Eek

Intervju med | Publicerad 14 april 2012

iet Hein Eek är en personlig designfavorit, trots att jag inte äger en enda sak signerat holländaren (för den som vill förse sig så finns hans produkter på NK Inredning). Men jag har alltid en fäbless för designers med ett tydligt eget uttryck, och scrapwoodmästaren Piet hör onekligen till den kategorin. Jag beundrar också hans miljömedvetenhet som faktiskt inte baserar sig enbart på omtanke om vårt klot utan lika mycket på en respekt för de material han jobbar med och oviljan att kasta saker i onödan. När vi träffades visade det sig att han både var oerhört trevlig och minst sagt pratsam, så här kommer lördagsläsning av det längre slaget …

Varför blev du designer?
– Jag har alltid tillverkat saker, ända sedan jag var liten. Så jag skapade saker utifrån eget huvud redan då. Jag hade faktiskt tänkt bli arkitekt, men en kompis som är arkitekt tyckte att jag borde bli designer istället eftersom det finns många fler möjligheter inom det området. Han har fel, haha. Men jag blev designer tack vare honom, och jag gör ju det jag vill – att skapa och producera.

Du berättade att ditt Scrapwood table kom till när du och dina medarbetare började låtsas att arbetskraft var gratis och material dyrt, istället för tvärtom som det egentligen är. Var det så allt började för dig?
– Nej, egentligen började det tidigare. Jag gjorde mitt Scrapwood cupboard redan 1990 när jag gått klart skolan. Men rent generellt är det svårt att hålla sig inom tids- och budgetramarna oavsett vad man ska producera, och därför blir det mycket spill under tillverkningens gång. Det handlar inte om att materialet som slängs är oanvändbart, utan bara att det tar för mycket tid och energi att hitta sätt att producera på som tar tillvara på allt. Vi använder återvunnet material när vi gör våra Scrapwood-produkter, men vi tar också vara på spillet för att göra andra produkter. Mycket av avfallet från vårt företag har försvunnit tack vare det. Nu använder vi allt vi kan, och det är kul! Vi har en hel kollektion produkter som är tillverkade av våra egna sopor.

Det känns som att du var tidigt ute med miljötänket?
– Hm, det ÄR miljötänk eftersom jag har stor respekt för de material vi använder, men samtidigt tycker jag att det är normalt att inte kasta bort saker i onödan. Vid sidan om Scrapwood som tillverkas av återvunnet material så har vi också ett skåp vi döpt till 99.13% eftersom vi fått ner spillet från tillverkningen till under en procent. Och då är till och med det som blir över när vi borrar hål inräknat! Man kan skapa något från andras rester, men man kan också skapa utan att generera skräp alls. Tankarna påminner om varandra, men resultaten skiljer sig väldigt mycket åt. 99.13%-skåpet är väldigt rent och stramt i formen, medan Scrapwood-bordet är som ett lapptäcke. Mitt mål är att vara så effektiv både med material och energi som möjligt, det har alltid verkat vara det bästa sättet att arbeta på i mina ögon.

Ser man på din design att du är holländsk?
– Ja, åtminstone på Scrapwood-produkterna. Det är ett holländskt fenomen eftersom vi alltid tagit tillvara på allt trä när hus rivs. Sen hamnar allt material på brädgårdar och så kommer folk och tar tillvara på det för att bygga kaninhus eller små skjul av det. Vi har en återvinningskultur. Dessutom har vi en tradition av att bygga hus i trä, och så fort vi vill bygga något nytt måste vi riva något gammalt eftersom vi inte har plats. Och slutligen så har vi det kalvinistiska arvet, holländare håller hårt i pengarna, haha. Tillsammans gör allt detta att mina Scrapwood-bord är väldigt holländska.

Tänker du på en särskild typ av kund när du skapar?
– Nej, jag designar aldrig för en särskild person. Det finns gott om designer som skapar för den tid vi lever i nu, den smak som regerar. Men jag försöker alltid att designa för var jag tycker den allmänna smaken borde vara. Jag vill guida snarare än att följa. Det betyder att mycket av det jag gör behöver tid för att bli uppskattat, och det händer att produkter aldrig når någon målgrupp. Men eftersom vi alltid arbetat på det här sättet så har våra kunder ett öppet sinne. När de sett 10-20 produkter från oss som de gillar så blir de också nyfikna på våra nyheter, och vi är respekterade för våra idéer. Annars är det svårt att lyckas i det normala ekonomiska system som finns idag, där man förväntas fortsätta göra det man alltid gjort. Återförsäljare köper det de vet funkar, inte nya produkter. Det har alltid tagit oss enormt med tid och energi att få ut våra nya produkter på marknaden, men nu har vi skapat en egen lekplats i form av en gammal keramikfabrik på 10 000 kvadratmeter i Eindhoven som rymmer allt – tillverkning, lager, showroom, restaurang, butik … Där bestämmer vi själva.

Vad inspirerar dig?
– Material och tekniker. Antingen fastnar jag för ett material och utgår från det, eller så köper jag in en ny maskin och väljer material som jag kan använda i den. När jag designar på uppdrag av någon måste jag förstås kombinera önskemålen med mina idéer, men material, teknik och hantverk går alltid hand i hand.

Hur ser det ut hemma hos dig?
– Det slutar ofta med att vi använder möbler jag ritat, men det är inte med vilje och jag blandar gärna med äldre saker.

Vilken annan formgivare ser du upp till?
– Jag gillar Tom Dixon väldigt mycket, vilket nog beror på att vi har en liknande bakgrund. Vi har båda byggt våra företag på våra egna namn, och på samma sätt som han reser till Indien där de är duktiga på att använda koppar och sedan skapar kopparlampor så hittar jag en rolig maskin jag vill prova och börjar använda mig av koppar av den anledningen. Vår biografi och vårt arbetssätt påminner mycket om varandra, men vår design skiljer sig mycket åt och det är precis så det ska vara. Annars är det lättare att nämna äldre designer, jag gillar Jean Prouvé och Rietveld till exempel. Namnen från den tiden är lättare att uppskatta än moderna designer eftersom de hunnit etablera sig ordentligt. Dessutom är ju de sämre namnen från den tiden redan bortglömda …

Vad jobbar du på just nu?
– Förutom allt arbete kring vår nya byggnad som aldrig verkar ta slut så har vi alltid tusen järn i elden. Små och stora projekt rullar alltid samtidigt. Vi ska presentera ett antal nya produkter i Milano, och även om alla förstås kommer att vara fina så är det speciellt ett stapelbart skåp i trä som är konstruerat på ett väldigt fiffigt sätt som jag ser fram mest emot att presentera.

Translation: My Saturday interview this week is Piet Hein Eek, the Dutch designer most known for his Scrapwood furniture. He was supernice and very talkative, so settle down with a cup of coffee or tea before you start reading …

Lördagsintervjun: Benedikte Ugland

Intervju med | Publicerad 07 april 2012

enedikte Ugland träffade jag för första gången för snart tre år sen när jag utforskade hennes fina butik Karaktär Stockholm. Nu finns inte butiken längre tyvärr, men å andra sidan har vi kunnat se Benedikte i Äntligen hemma i TV4 istället! Benedikte är både fotograf och inredare, ständigt med tusen järn i elden, och min gissning är att om Sverige någonsin får ett varuhus i stil med franska Merci – då är det Benedikte som står bakom.

Var kommer ditt inredningsintresse ifrån?
– Min kreativa mamma var extremt inredningsintresserad, det känns som att hon drev renoveringsprojekt under hela min uppväxt. Hon är också konstintresserad så jag har fått följa med till museer, kyrkor och slott.

Hur kommer det sig att du plötsligt syns i Äntligen hemma?
– Jag är egentligen formgivare och fotograf från början och utbildad på Central Saint Martins, men inredningsintresset var för stort så jag blev även inredare och hade en egen butik ett tag i Stockholm. Äntligen hemma hade sett mina reportage i ELLE interiör så de hörde av sig när de behövde en ny inredare. Det är jättekul men svårt, jag har fått en helt ny respekt för de som jobbar med tv!

Vad vore drömmen att få inreda?
– En ny restaurang eller ett hotell, i Stockholm och utomlands! Sen vore det förstås roligt att få ett eget inredningsprogram också …

Hur bor du själv?
– Jag bor i en fyra i Nacka, som syntes i Sköna hem nu i mars. Den är totalrenoverat från grunden och inredd i en mix av olika stilar – jag följer inte alla trender utan går helt på magkänslan. Alla stilar i ett!

Vad är ditt bästa inredningstips, alla kategorier?
– Det är faktiskt att våga följa magkänslan, att inreda personligt och ha lite humor! Det är också bra att hålla sig till en färgskala så det inte blir för rörigt.

Vilket är det vanligaste felet folk gör när de inreder hemma?
– Oj, alla har så olika stilar och smak, så jag tycker inte om att dissa andra. Det som känns fel för mig kanske känns helt rätt för någon annan!

Vad står högst upp på din önskelista i inredningsväg?
– Det finns mycket jag skulle kunna tänka mig, haha! Men skåpet 522 från Svenskt tenn som är klätt i tyg är fantastiskt! Det är en dröm att få ha det hemma och låta det bli rummets masterpiece.

Har du någon favoritdesigner/formgivare?
– Paola Navone är fantastisk, jag har sett hennes installationer i Paris och jag tycker att hon är helt underbar. Trendforskaren Li Edelkoort är också inspirerande och Piet Hein Eek är en favorit.

Finns det någon skillnad mellan hur norrmän och svenskar inreder hemma?
– Jag tycker egentligen inte det. Man tar kanske in naturen lite mer i Norge, väljer naturliga material till exempel – det är typiskt norsk. Annars är det ungefär samma stil. Jag skulle inte heller säga att svenskar är duktigare än norrmän eller tvärtom, utan det finns lika många skickliga inredare i Norge som här.

Din fina butik Karaktär lades ner – för gott eller kan det hända att du öppnar butik någon gång i framtiden igen?
– Jag sålde den för det blev lite för mycket med övriga jobb och familjen, men man vet aldrig med mig – jag är så impulsiv! Haha. Drömmen vore att starta en butik som Merci i Paris, med flera våningar och ett kafé. Men det orkar man inte göra själv, utan då måste jag hitta någon att göra det med. Just nu jobbar jag istället på ett bokprojekt med en kollega!

Translation: I interviewed Norwegian photographer and decorator Benedikte Ugland to find out what her dream projects are.

Lördagsintervjun: Niklas Bonnevier

Intervju med | Publicerad 31 mars 2012

tt intervjua designers betyder ofta prat om inspirationskällor, tillverkningstekniker och visioner, men sällan en insikt hur kämpigt det kan vara i början. Niklas Bonnevier, som vann Folkets val på Formex för sin gunghäst De Paard 2.0, var uppfriskande ärlig om viljan som krävs för att lyckas när jag intervjuade honom. Därför tycker jag att veckans lördagsläsning är lite extra läsvärd.

Grattis Niklas, du vann Formex Formidable-priset för din fina gunghäst. Vad betyder det för dig?
– Det är en ruggigt bra kick, eftersom det är min första produkt! Det innebär också att få kredd för det man gör, att få möjlighet att marknadsföra sig. Först önskade jag att jag vunnit Juryns val istället och fått 100 000 kronor i marknadsföringsbudget, men om marknaden bestämt att min är bäst så är det ju bättre i längden.

Den ursprungliga versionen, De Paard 1.0, är inspirerad av Gerrit Rietvelds stol från 1917. Hur kom du på idén att göra en leksak från den?
– Jag önskar att jag hade svaret! Under hela min designutbildning så ramlade jag ständigt in på projekt mot barnen, våra små användare. Till exempel ett badkar med höj- och sänkbar front så att det är lättare att bada de små. Det beror inte på att jag hade en dålig barndom eller så, men de flesta produkter riktar ju sig till oss vuxna och varför ska det vara så? Har inte barn samma rätt till fina designade produkter? På Toys ’r us är det nog 99 procent plast och det stör mig enormt, så därför känns det bra att göra barnsaker i trä. Jag gillade formen och utgick från den när jag gjorde gunghästen, men eftersom det finns många som inte gillar när man leker med klassiker så därför finns den i flera färgställningar. Det är en flirt med stolen helt enkelt.

Vad var din egen favoritleksak när du själv var liten?
– Lego. En av de mest hållbara produkter jag kan tänka mig, trots att det är plast. Mina barn kan få mina legogrejer, så det går i arv. Lego har nog utvecklat mig som människa, jag blev ju faktiskt ingenjör sen! Så även om jag köpte en byggsats som skulle bli en gaffeltruck så byggde jag om den till en beachbuggy till exempel.

Du har en bakgrund som ingenjör. Steget till barnmöbler och leksaker känns långt? Är det det?
– 2003, när Ericsson varslade, så fick jag chansen att byta karriär. Först flyttade jag till Florens och där fick jag testa på design för första gången på en liten skola. Där skissade man med penna och det var inte min grej, men de saker jag gjorde där kunde jag sen söka in med till en folkhögskola hemma i Sverige. Och där fastnade jag för det kreativa, får jag inte göra detta så är jag nog inte hel som människa. Nu är målet att kunna leva på min design.

Vad är det med trä som gör att du helst arbetar med det materialet?
– Lätt att få tag i, lättbearbetat och mina ögon det mest hållbara materialet. Dessutom är det vackert, både obehandlat och målat. Det växer utanför våra hus, bara att kapa ner och såga till – ett fantastiskt material. Det är inte omöjligt att jag fallit för ett annat material om jag bott i ett land där det inte fanns

Vem är din egen formgivarförebild?
– Åke Axelsson är fantastisk, jag pratade med honom idag och trots att han är över 80 så gör han saker som man skulle kunna hitta från designskolor. Innovativa saker. Thomas Bernstrand jobbar med humor på ett sätt jag gillar.

Vilken produkt önskar du att du själv hade designat?
– Lego, haha! Sen gillar jag Brios Taxen, det är en designkompis som jag hoppas att gunghästen kan bli för andra barn.

Vad har du på gång under 2012?
– Jag ska jobba med nya produkter tillsammans med Form o Miljö, mycket handlar om förvaring för barn. Men efter det har jag inget svar, jag får nog sätta mig i en workshop snart och försöka spotta ur mig lite nya produkter. Jag ska erkänna att jag känt mig lite dränerad eftersom det är tufft ekonomiskt i början att vara designer, men nu har jag ett jobb vid sidan om och känner mig lugnare.

Kommer vi att få se ”vuxenmöbler” från Niklas Bonnevier Design också?
– Ja, det är ett mål. Efter gunghästen ville jag göra en hel kollektion och nu tror väl alla att jag bara gör barnprodukter, men på sikt blir det produkter för vuxna också.

Translation: An interview with Niklas Bonnevier, who won the People’s choice category at Formex this year.

Lördagsintervjun: Anki Gneib

Intervju med | Publicerad 24 mars 2012

nki Gneibs nya ljusstake Holy var en av mina åtta favoriter från årets Formexmässa, jag föll som en fura (haha) för den pampiga ljusstaken som både känns supermodern och traditionell i ett. För några veckor sen fick jag chansen att träffa Anki som hastigast och jag passade på att ställa ett gäng frågor. Så sätt er till rätta i favoritfåtöljen och läs lite om Ankis kloka tankar!

Hur kom Holy till egentligen? Hur fick du idén?
– Åh, det är en idé jag haft länge. Jag älskar levande ljus och vill gärna att de ska ta för sig mer i rummet. Jag tycker man ska se levande ljus mer som en möbel, eller åtminstone något man kan möblera med. Jag har samplat äldre former från klassiska ljusstakar till en helt ny form och målet har varit att skapa en grupp med olika individer eller personligheter som samspelar med varandra. Ljusstakarna funkar i en klunga likaväl som de kan vara självständiga, lite som vi människor är.

Hur valde du färgerna?
– Först och främst är det linoljefärg, för jag vill att man ska kunna känna att det är massivt trä bakom. Det är pigmentfärger, i den grå är det kimrök och den orangea har jag plockat från en gammal dalahäst. Dalahästarna brukade inte vara så röda som de är idag, utan mer orangea i färgen. Den tredje varianten är obehandlad furu.

Varför blev du designer?
– Jag har alltid skapat olika typer av saker och jag hade tidigt en idé om att jag ville bli konstnär. Jag gick på målarskola och började måla tavlor, men det var svårare än jag trodde. Jag fick ångest av den vita duken, och insåg att jag hellre ville ha en uppgift att lösa, något att utgå från. Sen läste jag om inredningsarkitektur och tänkte att det kanske skulle passa mig bättre. Jag jobbade till exempel som möbeltapetserare ett tag. Inredning och formgivning är innehåller mer problemlösning, så det är nog därför jag till slut blev designer.

Vad inspirerar dig i ditt arbete?
– Jag tittar mycket både tillbaka i historien och framåt. Jag tycker om att se tillbaka i historien och hitta något som vi känner igen, former som inte är konstiga för oss. Det som är lite udda med mina ljusstakar är ju att de är så uppskalade, men det är ändå ett formspråk som vi känner igen oss i och tilltalas av. Dessutom är det former som kan funka i alla miljöer – både supermoderna och mer traditionella.

Finns det något typiskt svenskt med ditt formspråk?
– Nej, det tror jag inte. Jag tycker åtminstone inte det själv. Svenskt formspråk kanske man framför allt associerar med materialen man jobbar med och så är det ju naturligvis med de här ljusstakarna med sin allmogekaraktär, men jag gör så mycket annat också som inte alls känns svenskt på samma sätt. Med det sagt så bor jag ju här och inspireras av min omgivning, så det är nog svårt att undvika.

Vad jobbar du med just nu?
– Det här är första gången som jag producerar något själv så även om Holy är lanserad och finns i butik nu så är det vansinnigt mycket att tänka på fortfarande. Därför är det här projektet fortfarande inte avslutat även om det verkar så. Det är väldigt intressant att befinna sig på den sidan, att välja rätt leverantörer till exempel. Jag vill  gärna tänka närproducerat, de första ljusstakarna tillverkas i Finland men jag hoppas hitta producenter ännu närmare än så. Vid sidan om allt detta jobbar jag vidare med andra formgivnings- och inredningsprojekt förstås.

Holy säljs bland annat på NK Inredning och finns i tre storlekar och två färger plus obehandlad furu.

Translation: I had the chance to ask a couple of quick questions to designer Anki Gneib, who designed the huge Holy candlesticks painted in traditional Swedish colors.

Lördagsintervjun: Harri Koskinen

Intervju med | Publicerad 17 mars 2012

dag är han en av Finlands stora designprofiler, men för Harri Koskinen själv var det långt ifrån självklart att det var formgivare han skulle bli. I stället har vi en uppmuntrande konstlärare på högstadiet i Karstula att tacka för att Harri valde designspåret. Idag bor han i ett hundraårigt hus i Helsingfors, och tillbringar all sin lediga tid i barndomshemmet på finska landsbygden med fåren. Intervjun med Harri gjorde jag faktiskt redan i höstas och stora delar av den har publicerats i Sköna hem, men Husligheter ska ju inte vara sämre så här får ni som missade det numret lite läsning också!

Hej Harri! Vad blev ditt stora genombrott som designer?
– Jag studerade på Lahti Design Institute där alla kurser var väldigt praktiskt inriktade, och jag insåg att jag ville studera mer. Så jag sökte till Helsinki School of Art and Design och där gick jag en kurs i Iittalas regi. Jag blev handplockad som lärling 1996 och för mig var det genombrottet – att Iittala ville ha mig och jag fick en chans att arbeta med designindustrin. De anställde mig 1998.

En av dina mest kända produkter är Block lamp, som du designade redan under skoltiden. Hur kom den till?
– Sättet jag jobbar på är att jag sätter igång och skapar något och längs vägen hittar jag fram till en design som fungerar. Med Block lamp var det precis så – jag hade en gjutform för glas och la olika prylar i botten av den innan jag hällde på glasmassan. Ett av föremålen var en bit grafit i formen av en halv glödlampa, och så föddes Block lamp. Jag hade inte en tanke på att det var en lampa jag skulle göra när jag började!

Kan man se på din design att du är från Finland?
– Åh, jag vet inte, jag tycker att det är så svårt att se mina skapelser genom någon annans ögon. Däremot försöker jag undvika att ha en specifik stil på mina produkter.

Varför då?
– Jag är ingen konstnär, utan mitt arbete går ut på att göra bra samarbeten med olika företag. Mitt mål är inte att få uttrycka mina visioner, utan snarare att skapa bra föremål som kan användas av människor i vardagen. Men jag är ju en kreativ person, så det finns säkert vissa detaljer som definierar min design ändå. Jag ser däremot ingen vits med att alltid ge produkterna samma uttryck.

Vilka är dina personliga favoriter ur din produktion?
– Av alla mina produkter är jag mest nöjd med Oma för Arabia (som designades 2007 men ej längre finns i produktion) och högtalarna jag designade för Genelec 2008. Båda samarbetena var så perfekta och det bidrog till resultatet.

Vilket material föredrar du att arbeta med?
– Jag gillar faktiskt alla material och har inga favoriter. Alla material har fantastiska möjligheter! Men eftersom min karriär började i Iittalas glasstudio så har glas alltid varit viktigt för mig.

Du har varit inne och nosat på modevärlden också, berätta hur det gick till?
– Issey Miyake studio gallery frågade 1999 om jag ville ställa ut i deras lokaler i Tokyo, och i samband med utställningen 2000 träffade jag Issey själv första gången. Vi passade på att diskutera samarbeten, vilket resulterade i klockor 2004 och 2005.

Vad driver dig som designer?
– En viktig motivation är att jag måste kunna betala min personals löner! Men jag älskar också utmaningen i att arbeta med nya material och tekniker. En av mina viktigaste uppdragsgivare är Foundation for Finnish Inventions. Det är som ett hus fullt av möjligheter, och arbetet vi gör där är så viktigt att det ger mig perspektiv på mitt yrke. Det är inte bara produktdesign, utan vi arbetar också med samhällsfunktioner, hälsofrågor och så vidare.

Hur ser dina framtidsplaner ut?
– Jag tycker verkligen om det jag gör just nu, men jag ser fram emot att arbeta ännu mer med viktiga projekt som påverkar människors liv på ett positivt sätt.  En viktig del är att arbeta med finska matproducenter till exempel. Men egentligen är jag lycklig bara jag får fortsätta arbeta på samma sätt som idag!

Translation: Here’s an interview with the Finnish designer Harri Koskinen. I suspect the google translation will be horrible, but if you like Harri it might be worth it …

Lördagsintervjun: Lotta Kühlhorn

Intervju med | Publicerad 10 mars 2012

etrofina mönster har alltid varit formgivaren Lotta Kühlhorns främsta kännetecken, och senare i vår kommer boken Rapport. En bok om att göra mönster (Bonnier fakta). Dessutom har hon gjort en barnkollektion för Åhléns i begränsad upplaga, där det mesta finns i butik just nu. Jag ringde Lotta och bad henne berätta mer, så här kommer lite (låååång) helgläsning! (Och detta är alltså veckans andra nyhet i bloggen – så gott som varje helg kommer en ny intervju med en inredare, en formgivare eller någon annan spännande person. Hoppas ni gillar!)

Barnkollektionen Blåbärscity för Åhléns är inspirerat av Elsa Beskows Putte i blåbärsskogen. Varför just den sagan?
– Det började faktiskt i andra änden, jag ville göra något med en grön stad, med blåbär och spindelnät bland annat. Sen slog det mig plötsligt att detta kunde bli en modern Putte och när jag tittade i boken upptäckte jag att jag gjort mycket som fanns i boken utan att veta om det. Sen var det bara att döpa kollektionen!

Hur var det att formge något för barn istället för vuxna?
– Jag är ganska barnslig i det jag gör för vuxna också, många av mina mönster är förenklade och stiliserade till exempel. Men jag funderade mycket på vad barn tycker om att titta på när de ligger i sängen, och jag fick lära mig att göra mjukare former istället för de kantiga jag först ritat.

Dina barn är stora nu, men hur inredde du deras rum när de var små?
– Åh, vilken kul fråga! Jag minns att jag hade ett tyg jag köpt på IKEA med cirkusmotiv på svart botten, jag har fortfarande kvar en bit på vinden som framkallar minnen så fort jag ser det. Jag tror man blir präglad av sin omgivning när man är liten, det blir som ett personligt alfabet som sedan påverkar det vi gör som vuxna. Mina mönster, mitt arbetsfält, bygger garanterat på hörnstenar från mitt eget barnrum! Det är ganska komiskt egentligen, två av mina barn går nu på Konstfack respektive Beckmans, kanske kommer de göra något med cirkusmotiv framöver?

Senare i vår släpper du en bok om mönster, vad innehåller den?
– Jag berättar hur jag jobbar, vad jag inspireras av, hur det ser ut på mitt kontor och hur det funkar rent praktiskt att skapa mönster. Många tekniska saker, som hur det går till när man spegelvänder motiv för att skapa mönster. Dessutom beskriver jag projekt man kan göra själv, som hur man gör en bricka med ett mönster man själv skapat. Jag avslöjar allt jag kan helt enkelt!

Var hittar du inspiration?
– Jag har faktiskt gjort listor på det under arbetet med boken. En inspirationskälla är naturen, både den riktiga och hur andra avbildat djur och natur. En annan är ornamentik genom historien, allt från spetsgardiner till järngrindar. Grafiska mönster, kontorsvaror, 1940-1970-talen, mode, film … listan är lång, det finns till och med en punkt på min lista som heter ”övrigt”! Vardagen är också spännande, jag kan få idéer bara av att gå och simma i simhallen eller när posten trillar ner genom brevinkastet.

Hur ser det ut hemma hos dig?
– Nu är vi tre som bor där, två har hunnit flyttat hemifrån, och ett hem är ju ett samarbete mellan de som bor där. Det är ganska praktiskt inrett och jag är tvungen att hålla hårt på principen att så fort jag kommer hem med något så måste något annat ut. Men jag älskar att vara ledig och pyssla hemma! Det är ganska mycket färg, främst genom att jag har öppen förvaring så att till exempel kläder hänger framme och tillför färg. I köket har jag numera jättemycket affischer, de har stått ihoprullade i en evighet men nu har jag äntligen börjat klä väggarna i köket med dem.

Hur har din formgivning förändrats från dina första alster fram tills i dag?
– Färgerna är fortfarande desamma, mycket är sig ganska likt. I början var jag nog mer försiktig, sen hade jag en spontan period. Nu försöker jag hitta tillbaka till den eftersom jag tycker att jag blivit lite segare de senaste åren. Jag försöker behålla det intuitiva, inte lägga saker till rätta innan jag ens visat upp det för någon. Med ökad erfarenhet blir det lätt så att man tror man vet vad folk vill ha och anpassar sig efter det, men nu vill jag tillbaka till att våga mer och inte tro att jag vet vad folk tycker och tänker.

Vem är din egen formgivarförebild?
– Jag har en lååång lista! Men en som jag tycker är extra härlig är Vivienne Westwood. Hon inspirerar för att hon är en äldre kvinna i en bransch som åtminstone i mina ögon verkar väldigt hård. Hon har ju inte heller tacklat av det minsta. Jag har fördomar om att man kommer att vilja dra sig tillbaka när man är 60, så det är underbart att hon visar att man kan fortsätta göra sin grej så länge man vill.

Vem är en typisk Lotta-kund? Vem formger du för?
– Det är lika olika beroende på vad jag gör. Jag brukar ibland tänka på vem det kan tilltala, men inte alltid – det är svårt att föreställa sig att det jag gör är för en viss typ av person. Men visst, jag tror kanske inte att det är unga killar i 20-årsåldern som är min främsta målgrupp. Jag kan också tänka mig att det finns en grupp av äldre människor som är trötta på retrostilen eftersom de själva växte upp med den, precis som jag är lite trött på 1980-talet. Å andra sidan börjar jag tilltalas av den perioden nu, så man ska aldrig säga aldrig!

Vad händer härnäst?
– Jag har varit som uppslukad av mönsterboken, så nu när den är klar ska jag fortsätta med det jag vanligtvis gör, som att formge andras böcker. Näst på tur är en modebok!

Translation: Here are 10 questions for designer Lotta Kühlhorn. She’s made a childrens’ collection for department store Åhléns and her book about patterns will be released later this spring.

Hemma hos Jessica Folcker

Hemma hos | Publicerad 27 februari 2012

enaste numret av Residence fick jag lite oväntat i min hand av en mäklare på en husvisning i helgen – nytt säljtrick, månne? I så fall förlorade de en aning på det, eftersom omslaget pryds av Jessica Folckers Frida Kahlo-inspirerade skärgårdsvilla som lätt tog hem matchen i jämförelsen med huset vi kollade på. Färgsprakande och annorlunda, det här hemmet tror jag kommer att gå rundgång på bloggarna de närmaste veckorna.

Translation: This is the home of Swedish singer Jessica Folcker and it’s located in the archipelago of Stockholm. It’s inspired by Frida Kahlo, and there’s definitely a vibe of something else than the usual Scandinavian estethic.